Går det att vända underläget, det hotfulla och hopplösa till seger? Det är detta som det här kapitlet handlar om och som evangeliet, kärnan i det kristna budskapet handlar om. Bibeln och kristen tro berättar nämligen om vad Gud gjort och gör för att rädda oss människor från synden, ondskan och döden som orsakar så mycket lidande och sorg bland oss.
– Guds överraskande drag
En löpare har ofta en taktik hur loppet ska läggas upp för att han ska kunna vinna. Det är likadant med ett lag. Ofta lägger man upp en taktik inför varje match hur man på bästa sätt ska kunna utnyttja sin egen styrka och motståndarens svagheter för att gå segrande ur striden.
Eller i en spännande handbollslandskamp. Sverige tar time out för att prata taktik inför slutsekunderna. Det gäller att hitta ett sätt att överlista motståndarna.
Vad var då Guds strategi och plan för att övervinna ondskan? Visst kunde han utrota all ondska i ett ögonblick från denna jord liksom det skedde på Noas tid med floden. Men hur många av oss människor skulle då finnas kvar? Vi har ju alla del i den totala ondskan som finns. Och skulle man verkligen komma åt roten till problemet då? Nog verkar Gud ha hamnat i ett svårt dilemma.
Gud är helig och rättfärdig, dvs. han är själv hel och gör det som är rätt. Det finns inget mörker eller något ont i Gud. Därför varken kan eller vill Gud göra avkall på sin vilja att vi människor ska leva ett rätt och sant liv. Det skulle vara som om en domare ändrade reglerna i en fotbollsmatch för att spelarna hela tiden bröt mot dem. Gud kan inte heller bara se mellan fingrarna på allt det onda som människan genom synden gjort. Då vore han menlös, likgiltig och oansvarig själv och det är ju inte kärleksfullt. All synd och allt ont måste tas på allvar därför att den leder förr eller senare till död och hopplöshet.
Samtidigt är Gud också kärlek och barmhärtighet och vill inte att någon människa ska fara illa eller gå under. Han vill oss alla väl. Hur skulle Gud klara detta? Att kunna besegra det onda och samtidigt rädda oss människor?
Bibeln berättar att Gud i kärlek och i hemlighet har förberett en plan och taktik:
han (Jesus) utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå
Apostlagärningarna 2:23–24
Och han (Gud) har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden
Efesierbrevet 1:9–10
Gud älskar oss och lämnar oss inte i sticket. Han har en räddningsplan som han själv tänker genomföra på ett sätt som ingen riktigt kunnat ana. Allt för att göra sin kärlek och vilja så synlig och tydlig för världen som det är möjligt. Universums skapare tänker själv bli en vanlig människa.
På jul firar vi att Gud, himmelens och jordens skapare, själv föddes som ett litet barn för att bli vår Frälsare. Det är detta som orsakar en sådan glädje på julnatten. Kristen tro handlar alltså inte främst om att vi människor söker Gud utan om att Gud söker upp oss. Så här skriver Johannes om detta:
Och Kristus blev människa och levde bland oss här på jorden. Han var full av kärlek, förlåtelse och sanning.
Joh 1:14
Så här beskriver Paulus hur Gud blev en människa i Jesus:
Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss.
Filipperbrevet 2:6–7
Genom Jesus får Gud ett ansikte och vi förstår vem och hur han är och hur vi skulle vara. Jesus vänder upp och ner på mycket av hur vi människor är vana att tänka. Han kom alltså inte med makt och styrka, pompa och ståt för att imponera och skapa fruktan som människor då och även vi idag är vana vid att makthavare gör. Han kom inte för att visa att han var störst, vackrast och bäst. Nej, han kom som en enkel, ödmjuk och fattig människa för att dela alla kämpande människors villkor och för att visa vad sant liv är.
Detta påminns vi tydligt om på 1:a advent då man i kyrkan sjunger och läser om hur Jesus, Konungen, kommer till Jerusalem på en åsna med enkla människor omkring sig, inte på en stridshäst med en armé av soldater bakom sig. Jesus kom inte heller för att bli uppassad, betjänad och upphöjd som vi kanske drömmer om att bli. Nej, han kom som en tjänare för att visa oss vad som är allra viktigast i livet och vem som är allra störst ur Guds perspektiv. Viktigast är inte alltid att komma först och störst är inte alltid den som är bäst och vinner, säger Jesus. Störst är den som tjänar och är beredd att avstå och ge istället för att ta och ha. Just detta sa Jesus till några av sina lärjungar när de en gång tvistade om det här.
Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många
Markus 10:42–45
Vem kunde tro att den Gud som skapat himmel och jord ville komma till oss som ett litet barn och själv tjäna och älska svekfulla och onda människor? Vem kunde tro att den Gud som är sann och helig och inte själv har någon skuld till allt ont ville lida och offra sig på ett kors och ta på sig alla människors skuld. Därför föll man på eget grepp när man lät korsfästa Jesus. Ingen förstod ju vad som egentligen hände när Jesus dog på korset och ingen kunde ana vad som skulle hända tre dagar efteråt. Här kan man verkligen tala om en framgångsrik taktik. Om detta skriver Paulus:
Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. Den kände ingen av denna världens makter till – om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre.
1 Korinterbrevet 2:7–8
Ibland kan man se hur en speciell spelare lyfter och räddar ett helt lag genom att satsa och offra allt under en match. Han eller hon ger sig helt i en uppoffrande insats och därmed lyckas man vända ett nederlag till seger, en hopplös situation till glädje och framgång. Kanske finns det någon som har gjort en uppoffrande insats för dig någon gång. Någon som inte tänkte på sig själv i första hand utan var beredd att försaka och tömma sina krafter för din och andras skull.
Det är just detta som sker när Jesus fullföljer Guds vilja, taktik och plan och ger sitt liv för världen. Han offrar sig fullständigt för ”laget”, för oss människor. Jesus blev dödad av hänsynslösa mördare, men ändå var det egentligen ingen som tog hans liv. Det var han själv som gav sitt liv. Så här sa Jesus medan han ännu levde:
Jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja.
Johannes 10:17–18
Under hela sitt liv var Jesus medveten om att han kommit hit till jorden för att utföra och fullborda ett uppdrag som Fadern i himlen gett honom. Ofta talade han också om detta.
Jesus sade: Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.
Johannes 4:34
Jag har förhärligat dig (Fadern) här på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra.
Johannes 17:4
Att Jesus slutligen skulle dö på korset ingick alltså i Guds plan för att rädda oss människor. Just innan Jesus dör ropar han därför på korset: Det är fullbordat! Guds uppdrag var färdigt, avklarat och utfört. Vad var det då som hände på korset som är så viktigt?
Gud är kärlek och han älskar sin skapelse. Därför sände han Jesus, sin egen Son, till världen.
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.
Johannes 3:16
Hela Jesu liv ger uttryck för Guds kärlek och det hela kulminerar på korset. Paulus skriver:
Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus att dö för oss, medan vi fortfarande var syndare,
Romarbrevet 5:8
Jesus dog inte för något han själv gjort. Han var själv oskyldig.
Han begick inte någon synd och svek fanns inte i hans mun
1 Petrusbrevet 2:22
Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med hans rättfärdighet.
2 Korinterbrevet 5:21
Redan 700 år f. Kr förutsade profeten Jesaja att detta skulle ske:
Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad. Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men herren lät vår skuld drabba honom.
Jesaja 53:4–6
Vår synd, att vi inte lever i Guds kärlek, skiljer oss från Gud och leder till oro, vilsenhet och död. Men Bibeln berättar att Jesus som var syndfri tar vår skuld för att vi ska gå fria. Ett exempel från ishockeyn kan förklara detta.
När en målvakt har brutit mot reglerna kan en medspelare ta hans plats i utvisningsbåset så att han själv kan fortsätta spela.Något liknande har Jesus gjort. Han avtjänade i vårt ställe syndens konsekvenser när han dog på korset för att vi skulle få förlåtelse, gå fria och ha evigt liv.
Vägen till Gud är öppen. Synden är försonad och genom Jesus kan alla människor bli Guds barn och få en personlig relation till Gud som sin Far.
Petrus, Jesu lärjunge, berättar:
Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla.Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud,
1 Petrus brev 3:18
Kristen tro talar alltså om en Gud som i kärlek offrar allt, lider och dör för människans skull.
Från början var korset ett tecken för mänsklig förnedring, misslyckande, straff och död. Men sedan Jesus dog på korset är det inte längre en symbol för död utan för liv. Korset har blivit det allra största tecknet i världen för kärlek och hopp och den viktigaste symbolen för kristen tro. Därför kan vi se kors på många platser, bl.a. i kyrkor, på flaggor i dödsannonser och på gravstenar. Många bär också ett kors i sin halskedja.
”Mats Sundin frälste Toronto!” – så stod det i en liten notis i en svensk kvällstidning. Hockeyspelare Mats Sundin hade gjort en kanonmatch och gjort det avgörande målet för Toronto och kallades ”frälsare”. Han hade räddat Toronto från förlust i en ishockeymatch. I en annan tidning kunde man läsa: ”Världsmästaren hemma igen!” En svensk hade vunnit guld i sin idrott och blivit världsmästare.
Genom åren är det många svenskar som blivit världsmästare och vi känner glädje över deras idrottsliga framgångar. Men vad fort det går att glömma dem!
Nästa dag, eller nästa år är det en ny match och ett nytt mästerskap. Det blir nya frälsare, nya mästare. Det tar liksom aldrig slut. Har någonting egentligen förändrats i världen för att någon vinner ett mästerskap, en guldmedalj eller tävling? Det kommer ju nya hela tiden! När vi läser nyheterna i Bibeln om att Jesus Kristus uppstått från de döda kan man emellertid tala om en mästare som vunnit en så stor seger att den har påverkat och förändrat världen för alltid. Jesus kan med rätta kallas Världsmästaren.
När Sverige i kvartsfinalen i ishockey-VM i Finland 2003 låg under med 1-5 mot hemmanationen en bit in i andra perioden, hade de flesta som hejade och hoppades på Sverige gett upp hoppet. Men när det svenska laget gör 6-5 och den stora vändningen har skett i matchen, då utropar en reporter i sportradion:
Det är fullständigt osannolikt, det kan inte hända. Men det har hänt!
Samma sak kan sägas om Jesu seger över döden. Mänskligt sett såg det hopplöst ut när Jesus hängde på korset. Det kändes säkert som ett stort nederlag för lärjungarna. Den de hade satt sitt hopp till och trodde var världens Frälsare var död. Nu var de uppgivna. De hade tagit fel, ondskan hade firat en ny seger, döden hade triumferat igen – trodde man. De flyr, gömmer sig, sörjer och drar sig undan i bestörtning och uppgivenhet. Men precis som en match plötsligt har vänt när det sett helt hopplöst ut, så vänder plötsligt allt på tredje dagen efter att Jesus dött och blivit begraven.
Efter sabbaten i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: Han har uppstått från de döda och nu går han före er till Galiléen. Där skall ni få se honom! Nu har jag sagt er detta.” De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom.
Matteus 28:1–9
Här vänder allt, här vänder världshistorien, här vänder matchen! Matchen om ditt och mitt liv och om vår värld. Jesu uppståndelse är det största som hänt! Det är fullständigt osannolikt, det kan inte hända. Men det har hänt!
Att Jesus skulle uppstå efter att han dött var som vi sett helt enligt Guds uppgjorda taktik och plan, vilket Jesus själv hade förutsagt många gånger. (Matteus 16:21, 17:22, 20:18–19) Petrus berättar vad som hände:
Han (Jesus) utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.
Apostlagärningarna 2:23–24
När Gud uppväckte Jesus från det döda var det en konfirmation, en bekräftelse på att Jesus verkligen var hans egen Son och att Jesus genom sin död på korset verkligen försonat alla människors synder. Därför har korset, som var ett grymt romerskt avrättningsredskap, istället blivit en kärlekens och segerns symbol för alla dem som tror på Jesus som Världens Frälsare och Mästare. Korset talar om Guds segrande kärlek.
Att Jesus uppstod från de döda innebär att:
Vi prisar Gud för segern över döden! Det är han som ger seger genom Jesus Kristus, vår Herre!
1 Korinterbrevet 15:57
Det tomma korset talar om seger över synden. Den tomma graven talar om seger över döden.
Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död och se jag lever i evigheters evighet.
Uppenbarelsboken 1:17–18
Detta är det unika med kristendomen. Dess grundare lever. Det finns ingen grav att vallfärda till för efterföljare. Graven är tom och Jesus lever och finns ibland oss. Ingen behöver längre vara rädd för döden. Jesus har besegrat den.
Jesus sa ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö”,
Johannes 11:25–26.
Paulus skriver:
Nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna.
1 Korinterbrevet 15:20
Jesus var den förste som uppstod från det döda. Efter honom kommer vi som vill tro på honom. Kristna människors hopp om evigt liv grundar sig inte på önskningar, fantasier eller drömmar utan på att Jesus verkligen besegrat döden.
Efter att Jesus uppstått förändras allt. Han visar sig levande för många människor. Paulus berättar:
Han visade sig för Kefas (Petrus) och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än 500 bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig.
1 Korinterbrevet 15:5–8
Även Tomas, som tvivlade och hade så svårt att tro på nyheten om Jesu uppståndelse, fick möta honom och blev övertygad. Så fylls de tidigare så rädda lärjungarna av glädje och börjar frimodigt berätta om den glada nyheten.
Hela apostlagärningarna är ett uttryck för att något måste ha hänt. Söndagen, uppståndelsens dag, blev ”Herrens dag” och därför har den kristna församlingen sedan dess firat gudstjänst på söndagar. Sedan budskapet om Jesu uppståndelse spridits över världen har det överallt förändrat människor och gett dem en ny glädje, en ny mening och ett nytt hopp. Guds rike är nära på jorden här och nu där Guds vilja sker och sedan ska det bli en verklighet överallt för evigt.
Att få delta i ett världsmästerskap och kämpa mot andra idrottare från hela världen är något många drömmer om. Att dessutom bli världsmästare är antagligen det största man kan vara med om. Det innebär ju att man segrat över alla andra och är bäst i världen. Vilken ära! Många män, kvinnor och idrottslag har gjort imponerande prestationer och vunnit stora segrar under idrottshistorien och är värda både beundran, beröm och applåder. Det finns många fantastiska världsmästare!
Men när det gäller våra liv och vår värld finns det bara en person som är fullständigt ”outstanding” som världsmästare. Den allra största, viktigaste och mest betydelsefulla segern i världshistorien har Jesus Kristus vunnit. Han har nämligen i sin kärlek segrat över ondska, synd och död och hans seger omfattar allt och alla i hela världen. Han är hela världens Mästare. Jesus har genom sin seger gett alla människor ett hopp att ta fasta på. Petrus sa:
Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.
Apostlagärningarna 4:12
Paulus berättar att Gud har upphöjt Jesus till Herre över allt på grund av vem han är och vad han gjort:
Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn för att alla knän skall böjas för Jesu namn i himlen, på jorden och under jorden och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herre, Gud Fadern till ära
Filipperbrevet 2:9–11
Liksom vi hyllar idrottshjältar efter en bragd och en stor seger finns det all anledning för oss att göra som lärjungarna gjorde när de mötte den uppståndne Jesus: Hylla honom! Vi får tacka, hylla och upphöja honom som den store segraren och världsmästaren och som vår Herre. Inte konstigt att glädjen kan stå högt i tak i kyrkan liksom på idrottsarenorna.
Seiern är vår, seiern är vår, sjunger norrmännen när deras skidlöpare har vunnit en ny seger. När fotbollslandslaget kom hem till Sverige sommaren 1994 efter att ha vunnit brons i VM i USA samlades tusentals svenskar i Rålambshovsparken för att fira och sjunga sången ”När vi gräver guld”. Likadant har det varit när Tre Kronor kommit hem från hockey-VM med guld i bagaget. Då har det varit stor fest på Sergels torg där tusentals människor kommit för att få del av segern och glädjen. Det är som om våra landslag vid dessa tillfälle överlämnar segerpriset till svenska folket. Ingen av oss har gjort något för segern, men vi får del av den som en gåva från fotbollslandslaget eller Tre Kronor som kämpat och vunnit. Liknande firande sker även i andra länder när ett av deras landslag vunnit en stor seger.
Det är samma sak med den seger som Jesus vann genom sin död och uppståndelse. Varje söndag då den kristna församlingen samlas till gudstjänst på Herrens dag, gör man det egentligen för att fira Jesu seger och smaka på segerns frukter. Vi får dela hans seger, vi får vara med att fira och dela glädjen och vi kan också sjunga seiern är vår, seiern är vår.
Det är som om Jesus överlämnar segerpriset till svenska folket och alla andra folk och säger: Var så goda, det här har jag vunnit åt er och ni får del av det alldeles gratis. Ingen av oss har förtjänat eller gjort något för att få del av segerpriset utan vi får det som en gåva från Gud. Det är detta Paulus försöker förklara för dem som bodde i Efesus och som han kallar nåd:
Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.
Efesierbrevet 2:8–9
Vad innebär då denna gåva? Vad är det för fantastiskt med den?
Alla idrottare och lag som satsar helhjärtat strävar efter att vinna den största segern, att komma högst upp på pallen och få ta emot den mest åtråvärda pokalen av alla. Man vill nå så högt och så långt som möjligt. Man vill bli världsbäst!
Det största som kan hända en golfare i tennis kallas dessa tävlingar för Grand slam-turneringar. Majortävlingarna är de fyra största och mest prestigefyllda golftävlingarna under året. Det spelas fyra majors varje år och kanske att den största är US Masters. En av världens bästa golfspelare fick frågan efter att ha vunnit US Masters för första gången om det var den största dagen i hans liv. Då svarade han: ”Nej. Det var den dag jag blev en kristen!” Hoppsan! Vad menade han med det? Kan detta med att bli en kristen vara större än att vinna den mest åtråvärda pokalen för en golfare? Det största som kan hända en fotbollsspelare är förstås att vinna en VM-final. När Brasiliens fotbollslandslag segrat och blivit världsmästare har vi kunnat se hur flera av spelarna samlats efter matchen ute på planen och böjt knä i bön och tacksamhet till Gud. Vid prisutdelningen har man bytt sina gula landslagströjor till t-shirts med budskapet: ”Jag tillhör Jesus” och ”Jesus älskar dig”. Trots VM-guldet fanns det något som betydde ännu mer för dem.
När vi läser vad Paulus skriver i NT så märker vi att han har samma upplevelse. Paulus var säkert mycket idrottsintresserad och levde ju i Grekland där föregångare till dagens Olympiska spel redan då hölls. Säkert satt Paulus själv ofta och följde tävlingarna. Därför tar han också en bild från löparbanan när han ska berätta om det största, bästa och mest värdefulla han känner till:
Men allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust. Ja, jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mer värt, kunskapen om min herre Kristus Jesus.
Filipperbrevet 3:7–8
Vad är det då som är så stort och så värdefullt i den kristna tron som Paulus, golfspelaren, spelarna i det brasilianska VM-laget och många med dem inte vill vara utan?
Jo, det är detta att tron på Jesus hjälpt dem att hitta både Gud, sig själva och själva meningen med livet. De har fått ett mål i livet som är större än alla andra mål vi kan sträva efter och uppnå och högre än alla fotbollsmål. De har fått en gåva som är värd mer än allt guld i världen. En gåva som rymmer de tre stora orden för en kristen: Tro, Hopp och Kärlek.